Hur når vi de transportpolitiska målen? Här kan elvägen vara en del av lösningen för att få en fossiloberoende fordonsflotta, anser Sofia Lundberg, biträdande forskningsdirektör på Statens väg- och transportinstitut och tillika projektledare för eRoadArlanda. Men ställ inte elvägen mot järnvägen, se istället styrkorna med båda transportsätten.

Är elväg lösningen för att nå de transportpolitiska målen? Ja, i kombination med effektiv användning av järnvägssystemet. Att se styrkorna med de olika transportslagen och förstå när de olika systemen och dess kombinationer är lämpligast, är viktigt. Vi borde inte välja att satsa på det ena eller det andra.

Järnvägen är säker, har hög kapacitet och är ett mycket bra miljöval. Bilvägen är betydligt mer flexibel, men vi måste lösa vägtransporternas utsläppsproblematik och då är elektrifiering av vägar ett bra alternativ.

Enligt de transportprognoser som finns från 2015 fram till 2050 (källa KTH) kommer:

  • Antal tonkilometer för gods att öka med 60 procent
  • Järnvägsgodset öka med 20 procent
  • Lastbilstransporterna fördubblas. Redan idag går två tredjedelar av Sveriges inrikes godstransporter på väg.

Ekvationen går inte ihop med de transportpolitiska målen. Enligt dem ska vi ha en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 och en fossilfri till 2050. Hela 30 procent av Sveriges koldioxidutsläpp kommer idag från transportsektorn.

Elvägar kan vara en del av lösningen. Fördelen är att elfordonen kan färdas i princip obegränsade sträckor med måttligt stora batterier, utan att behöva stanna för laddning. För att driva alla Sveriges fordon med el krävs mindre än 20 procent av Sveriges nuvarande elproduktion.

Genom att elektrifiera våra befintliga Europa- och länsvägar, kan vi använda förnyelsebara bränslen till glesbygd, entreprenad och skogsmaskiner, flyg och sjöfart. Att elektrifiera vägnätet gör att vi använder befintlig infrastruktur på ett smartare sätt.

Med elvägar kan fordonens drivlina avskaffas, eftersom elfordon som drivs med elmotorer direkt på hjulaxlarna eller hjulen istället kan användas. Det ger betydligt enklare fordon, som för övrigt redan finns på marknaden. Utöver de bredare aspekterna finns även många fordonstekniska fördelar med denna konstruktion: enklare drift, färre delar, mindre fordon och mycket mer.

Några av de utmaningar samhället står inför är övergången till smartare städer och hållbara transporter. Elvägar kan vara en del av den lösningen. Den lastbilstrafik som inte kan gå på järnvägen skulle kunna gå på elvägar.

Med elvägar minskar utsläppen från stora vägnät i attraktiva områden där det behövs bostäder.

Det är en nödvändighet att kunna möta de nutida och framtida behoven från varuägare, transportörer och industri. Att dessutom göra det hållbart, effektivt och säkert är en förutsättning. Förflytta människor och gods är något vi gör och kommer fortsätta göra.

Järnvägen är säker, snabb, har hög kapacitet och är ett mycket bra miljöval. Järnvägen har även betydligt lägre rullmotstånd än väg.

Vägen är mer flexibel, men vi måste lösa vägtransporternas utsläppsproblematik, och då är elektrifiering av våra Europa- och landsvägar kanske det bästa sättet. Elvägar och järnvägar kan inte ställas mot varandra utan kan tillsammans bidra till mer hållbara transporter i framtiden.

Sofias krönika har även tidigare varit införd i tidningen Transportnytt.

Sofia Lundberg är biträdande forskningsdirektör på Statens väg- och trafikforskningsinstitut samt även projektledare för konsortiet eRoadArlanda och utbyggnaden för elvägen mellan Arlanda och Rosersberg. Sofia har en bakgrund från WSP samt Green Cargo och har varit ordförande för styrgruppen för Gröna korridorer i Näringsdepartementet. Sofia har en teknologie licentiatexamen i samhällsplanering från KTH.

 

‹ Gå tillbaka