2015 var Gunnar Asplund en av finalisterna i European Inventor Award för att ha utvecklat HVDC Light. European Pantent Office menar att HVDC Light är mer pålitlig, mer kostnadseffektiv och har lägre energiförluster än tidigare tekniker. En milstolpe för framtidens energiöverföring under jord på långa sträckor.
Foto: EPO

När Gunnar Asplund var 16 år uppfann han en raket som skulle gå högre än andra, minst en kilometer upp. Det blev svenskt rekord. Sedan dess har han tagit många patent och skapat teknik som förändrar världens elförsörjning. Att mata bilar med el från vägen tycker Gunnar därför är en naturlig följd.

Det första man tänker när man ser testvägen med en el-skena i mitten och en led-arm mellan bilen och skenan är att Gunnar Asplund måste kört mycket bilbana som liten.
– Jag har faktiskt aldrig ägt en bilbana och inte kört någon heller. Så det var inte det som gav mig idén, säger Gunnar Asplund, uppfinnare av el-vägen som han nu utvecklar med eRoadArlandas konsortium och i samarbete med Trafikverket för att skapa trafik med lägre koldioxidutsläpp.

Gunnar slutade på ABB för åtta år sedan för att förverkliga sin idé. Där var han ett ansett namn i decennier och har bland annat lett en omvälvande teknikutveckling av högspänd likström. Men när han slutade var det inte många trodde på hans elektrifierade väg som förser bilarna med el när de kör.

– Så är det fortfarande. Det finns många som är skeptiska och ifrågasätter det vi gör. Men synpunkterna är ofta relevanta och de hjälper oss framåt med att hitta ännu bättre lösningar för tekniken. Till och med Trafikverket var väldigt skeptiskt från början, men nu stöttar de oss istället så att vi kan utveckla och testa metoden, säger Gunnar.

Elväg ersätter elbilens stora batterier

Vägtrafiken står för 80 procent av transporternas koldioxidutsläpp i Sverige. 2/3 kommer från personbilar och 1/3 från tung trafik. För att nå regeringens klimatmål, att Sverige är oberoende av fossila bränslen 2030, är det angeläget att hitta en lösning. Gunnar är övertygad om att el-vägar är lösningen för vägfordonens energiförsörjning i framtiden. Batteriernas kapacitet och tyngd i elbilar är ett problem och även hur de ska återvinnas.

– Jag tror inte att elbilar får något riktigt genomslag förrän vi kan ladda dem under körning. Dagens elbilar tar lång tid att ladda och ändå kommer vi inte lika långt som med en vanlig bil utan att batterierna blir mycket stora och dyra. De stora batterierna kan också förstöra miljön när de är uttjänta, säger han.

Raket gav mersmak att utveckla sig själv och samhället

Redan som liten gillade Gunnar att uppfinna saker. Den första större uppfinningen som fick uppmärksamhet i tidningarna var när han som 16 åring byggde en raket som gick högre än alla andra. Och han lyckades med alla fingrar och ögon i behåll.

Gunnar (längst till höger) förbereder raketuppskjutning 1961. Hans första uppfinning som 16 åring var att bygga Sveriges högst flygande raket. Den gick över en kilometer upp i luften.
Foto: Privat

– Den gick över en kilometer upp i luften. Det var näst högst i Sverige för amatörraketer ett tag, säger han.

Gunnar har sedan dess medverkat till 187 patent, de flesta inom högspänd likström, HVDC. 18 av patenten är på olika delar av elvägen. Idag är Gunnar drygt 70 år men drivkraften att utveckla och förbättra är lika stark. Men det var ingen självklarhet att Gunnar skulle jobba med el-teknik.

Han började visserligen plugga elektroteknik på Lunds tekniska högskola men tyckte det var ganska tråkigt. Han var mer intresserad av sociologi, läran om sociala samspel och samhället. Innan han började sociologstudierna såg han till att avsluta sin civilingenjörsexamen så fort det gick. I samma veva träffade Gunnar sin blivande fru. När de bildade familj behövde han ett jobb. Det fanns väldigt många och bra jobb för ingenjörer, så trots allt gick flyttlasset till ABB i Ludvika.

– Sociologi var mer intressant och jag har nästan haft mer nytta av de kunskaperna i mitt arbetsliv än teknikstudierna. Men samtidigt har jag tack vare min tekniska kunskap kunnat uppfinna och lösa praktiska problem som förbättrat för människa och samhälle, säger han.

Det är viktigt att lämna sin bekvämlighetszon för att utvecklas och få nya idéer tycker Gunnar som gjort det till en strategi genom arbetslivet. Till exempel flyttade han med familjen till Brasilien för ABB tre år på 80-talet. Här vid Itaipudammen – världens då största vattenkraftverk.

Vad Gunnar inte visste var att han skulle bli kvar på ABB i 39 år och bidra till banbrytande teknikutveckling. Han började på högspänningslaboratoriet, men tröttande efter sex år. Då blev han erbjuden ett nytt spännande jobb på ABB och hans personliga plan blev att byta jobb var tredje år inom företaget. Under tre år jobbade han även i Brasilien med att föra över kraften från världens då största vattenkraftverk till HVDC. Det var en utmaning både för honom och familjen med ett nytt samhälle och språk.

– För att utvecklas och få nya idéer måste man ta sig ur sin bekvämlighetszon. Det är jobbigt att vara nybörjare för man förlorar sitt anseende till en början. Men den som är länge på samma jobb och tror att den utvecklas gör egentligen inte det, säger Gunnar.

Tidigare uppfinning löser energiförsörjningen

De sista 16 åren på ABB var Gunnar utvecklingschef för HVDC, högspänd likström. Han fick så småningom, tack vare vd:n Percy Barnevik, möjlighet att forska och utveckla en helt ny teknik – HVDC Light. Den har blivit ett stort genombrott och börjat ersätta den gamla tekniken. Den har också gett Gunnar flera utmärkelser som Polhemspriset och Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA:s guldmedalj.

Kortslutning av ledning med överslag på 300 000 volt – en del i testerna av en station för att omvandla av växelström till likström som Gunnar arbetade med i Brasilien. En väsentlig del av Brasilien elkraft har passerat genom stationen under dessa trettio år.
Foto: Gunnar Asplund

Tekniken innebär bland annat att elenergi kan överföras långa sträckor med mycket små effektförluster. Det ger nya möjligheter att bygga ut förnybar energi på många håll i världen – även till elvägarna. ABB har hittills byggt HVDC Light-anläggningar för flera tiotals miljarder kronor och beställningarna kommer från hela världen.

– Det finns ingen brist på förnyelsebara energikällor i världen. Utmaningen är att överföra energi över stora avstånd med små förluster. Med HVDC Light kan förnyelsebar energi byggas ut på fler ställen i världen. Till exempel kan solkraftverk på mindre än en procent av Saharas yta täcka hela Europas behov av elkraft, säger Gunnar.

Med elmotorvägar och HVDC Light-nät i Europa menar han att förnybar energi kan utnyttjas på ett helt annat sätt än idag och behovet av att lagra energi minskar ju större och starkare de hopkopplade elnäten är.

Gunnar har ett starkt miljöengagemang och det var hemma på den egna kammaren som han började fundera på hur man kan minska de stora koldioxidutsläppen från trafiken. Med sina kunskaper inom elektroteknik var idén att elektrifiera vägar inte långt borta.

– Med hjälp av HVDC Light är problemet med att producera el utan koldioxidutsläpp i princip löst. Så egentligen är utvecklingen elvägar bara en förlängning av den pågående utvecklingen av eltekniken, säger Gunnar.

Testat sig fram till bästa metod för vägtrafiken

Trots att han inte kört bilbana kom han fram till att el-skena i vägen blir bäst ur flera aspekter. Men först analyserades olika metoder, deras trafiksäkerhet och kostnadseffektivitet. Först ut var elledningar i luften, som hos spårvagnar. Gunnar insåg att den metoden passar lastbilar bäst.

– Jag ville hitta en lösning som fungerar och är hållbar för alla vägfordon. Det skulle aldrig fungera med långa trådar sex meter upp i luften från alla personbilar. Det blir inte heller estetiskt i landskapet, säger han.

Gunnars andra lösning var induktiv teknik med magnetmatning. Den tycker han är bra men skulle bli alldeles för dyr. Som tredje alternativ fanns konduktiv teknik med en el-skena i vägen som fungerar för alla fordon och till en låg kostnad. När han förstod att det kunde vara lösningen sa han upp sig från ABB och flyttade till Stockholm.

Våren 2012 invigde dåvarande infrastrukturminister Chatarina Elmsäter Svärd den 200 meter långa testbana för elvägen vid Arlandastad. Här syns ministern och Gunnar.
Foto: Elways

Sedan 2009 har han på heltid utvecklat tekniken och en kontaktarm. Han etablerade tidigt ett samarbete med NCC som trodde på idén och utvecklar metoden att lägga ner elskenan i vägbanan på ett effektivt sätt. 2013 bildades konsortiet eRoadArlanda, som nu är ett av de två projekt som fått Trafikverkets förtroende att utveckla metoder som kan bli en kommersiellt möjlig lösning.

– Som det ser ut nu finns möjligheter att på sikt anlägga en kilometer skena i timmen och det räcker att 2 – 4 procent av Sveriges vägnät elektrifieras för att nå effekt. Tack vare stora besparingar av bränsle och minskade utsläpp blir investeringen lönsam på några år, säger Gunnar.

I höst flyttar testerna från en 200 meter testbana till en två kilometer lång sträcka på en allmän väg. Där ska verkliga lastbilstransporter mellan Rosersberg och Arlanda testa elvägen.

Varje måndag, i ur och skur, är Elways team ute testbanan för att förfina elvägens funktioner. Teamet består av Gunnar Asplund, Henric Dahlström, Morten Svarverud och Benjamin Papp.
Foto: Gunnar Asplund.

Därför är aktiviteten stor nu. Gunnar är ofta på testbanan med sitt team, bestående av unga som kan senaste tekniken och äldre med mycket erfarenhet, som letar förbättringar. Det återstår en del att lösa. Men Gunnar har inga tvivel.

– Man måste vara väldigt envis, kanske till och med lite dum, för att hålla på som jag gör. Men jag brukar alltid få till det jag arbetar med, så vi ska lyckas fixa det här med elvägar också. Min sporre är att det kan skapa stor förbättring för samhället, säger han.

Text: Maria Landelius

 

 

‹ Gå tillbaka